Om en modererande röst

Jag är döpt, konfirmerad, gift och har begravt min pappa i Svenska kyrkan. Jag går dit någon gång om året, särskilt på påskdagen då jag bor granne med kyrkan på min ö i Blekinge. Kyrkan klingar vackert från tornet på söndagar, har en lysande kantor, en rolig kör och en fin blekingseka som kyrkoskepp att titta på. När prästen läser välsignelsen över församlingen och visar mig nåd finner jag ibland ett slags frid, oförklarligt men sant. Den kan hålla i sig hela dagen om jag har tur, vilket en syndare som jag kan behöva.